Den vetenskapliga verksamheten vid Institutionen för klinisk vetenskap uppvisar stor bredd avseende forskarnas olika yrkesbakgrund, frågeställningar och vetenskapliga metoder samt nationellt och internationellt samarbete.
Utredning och behandling av barn och ungdomar med psykiatriska tillstånd och ibland också deras familjer.
Logopedi handlar om tal-, röst-, språk- och sväljstörningar.
Ämnet omfattar forskning och sjukvård inom neurologi, neurokirurgi och klinisk neurofysiologi.
Ämnet omfattar kunskap om förlossningsvård och kvinnosjukdomar.
Oftalmiatrik handlar om ögonen, synen och ögonsjukdomarna.
Pediatrik handlar om hur vi kan förbättra hälsan hos barn och unga, från för tidigt födda till 18-åringar.
Forskning/utbildning inom konsultation, bemötande, ledarskap och reflektion hos hälso- och sjukvårdspersonal.
Ämnet omfattar diagnos, behandling och metoder för att förebygga psykiska sjukdomar och psykisk ohälsa.
Rättsmedicin är en medicinsk gren som samarbetar med rättsvårdande myndigheter för att utreda brottmål.
Kunskap om vård av patienter med sjukdomar i öron, näsa och hals, hörsel- samt röst- och talrubbningar.
Samarbete med prekliniska enheter i translationella projekt förekommer och samverkan med såväl andra institutioner vid Umeå universitet som nationella och internationella universitet och institutioner är en bas för institutionens forskningsverksamhet. Den forskning som bedrivs är kliniskt inriktad, patientnära forskning, epidemiologiska studier, vanligtvis baserade på stora patientregister, och experimentell grundforskning.
Forskningsledarna vid institutionen är universitetslektorer eller professorer, ofta läkare med klinisk kombinationstjänst eller annan yrkestillhörighet. Många yrkeskategorier finns representerade i våra forskargrupper: läkare med olika specialistkompetens, logopeder, barnmorskor, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer, psykoterapeuter, molekylärbiologer, kemister, biomedicinska analytiker.
Institutionen har omfattande klinisk forskningsverksamhet ofta i samarbete med regionen. Bred klinisk erfarenhet och tillgång till patienter möjliggör samverkan om metodutveckling och studier som syftar till att evidensbasera de metoder som används i vården för såväl prevention som behandling. På detta sätt skapas möjligheter till direkt kunskapsöverföring mellan forskare och den kliniska vardagen.
Institutionen har stort engagemang i forskarutbildningen och har återkommande forskarutbildningsveckor. Utbildningen bedrivs i huvudsak av universitetslektorer och professorer med kompetens i respektive ämne och forskningsområde, men också av regionanställda kliniska handledare.